Underlag till vidare samtal under Samtidskontsdagarna 2024.
Detta material har satts sammanställts inför Den kollektiva hjärnans årliga nätverksträff på Österängens konsthall och medverkan under Samtidskonstdagarna hösten 2024. Sammanställningen utgörs av intervjuer med representanter för olika centralorganisationer, och två utredare samt två kortare texter skrivna utifrån två medlemsorganisationers horisont. Samtliga delar handlar om hur ägandeförhållanden villkorar verksamheters handlingsutrymme och själva existens.
De senaste 15 åren har många konstnärer i Sverige rört sig bort från staden, för att istället etablera sin praktik på landsbygd och mindre orter i dialog med platser och dess historia, och samtidigt skapa förutsättningar för nya möten mellan konstnärliga processer och allmänhet. Både tillgången till lokaler och att möjligheten att arbeta lokalt har varit bättre på mindre orter där de kommersiella krafterna inte är lika närvarande. Dessa självorganiserade verksamheter står ofta för första steget i det konstnärliga ekosystemet – den konstnärliga produktionen – genom snabba och hybrida arbetsmetoder och informella nätverk. De bidrar både till den konstnärliga utvecklingen, kritisk reflektion och samhällsdiskussionen i hela landet. Men för många av Den kollektiva hjärnans medlemsorganisationer fortsätter frågan om hyreskostnader att vara central. Detsamma gäller för Nationalmuseum, Kulturhuset Stadsteatern såväl som många av landets regionala och kommunala konstinstitutioner och kulturhus. Just nu ökar kostnaderna för att driva plats oerhört samtidigt som de årliga anslagen inte räknas upp. Många är vi som känner att alla pengar går till hyran!
De olika centralorganisationer som intervjuats i denna sammanställning företräder tillsammans omkring 1300 verksamheter runt om i landet. Som påpekas i en text skriven med utgångspunkt i arbetet på Hägerstensåsens medborgarhus så är dessa “Verksamheter som i stor utsträckning bedrivs i fastigheter som ägs och förvaltas av landets kommunala bostads- och fastighetsbolag.” Vidare är så gott som samtliga av de som intervjuas “[…] överens om att ett av de enskilt största hoten mot dessa verksamheter är de ständigt ökande hyresnivåerna.”
Vi föreslår att kulturfältet i stort går samman i dessa kritiska frågor för att våra resurser ska användas för de konstnärliga programmen och möten med sina deltagare och publik runt om i landet.